Att såra människor man tycker väldigt mycket om utan att man vet det, och framför allt utan att man menar det gör jävligt ont i hjärtat!

Det var ett tag sen sist. Det senaste inlägget tog musten ur mig, det var helt vansinnigt tungt att skriva. Och jag orkar egentligen inte nu heller.
Jag vill bara få ur mig hur frustrerad jag är över folk i min närhet som inte gick och röstade i kyrkovalet igår. Som av lathet inte orkade, som inte bryr sig. Som förväntar sig att kyrkan finns där till förfogande för giftermål, dop, begravningar, men som skiter i hur den styrs, som skiter i att det för alla oss som på något sätt är involverade i kyrkan är jätteviktigt att man röstar. Kyrkan står för medmänsklighet och solidaritet, för människors lika värde, för att se varje människa. Sådant man uppskattar när man själv behöver det. Många glömmer det och tänker inte så långt.

Det är så jävla lätt att ta för givet, att ta och ta men att aldrig ge tillbaka. Det frustrerar mig idag.