Vi gick ut och åt fin middag på restaurang igår. The real deal, sådär fint som jag bara har ätit sisådär två gånger i mitt liv. En sådan där restaurang där man måste visa upp ett stilfullt bordsskick. Inga armbågar på bordet, börja utifrån när du väljer bestick, servetten i knät, rak i ryggen. Det är ungefär så långt min kunskap sträcker sig, tack vare filmer jag sett och rykten jag hört.
Det börjar bra med att jag klumpigt sätter mig och nästan river med mig hela duken och allt som står på den. Och sedan börjar fnittra vansinnigt.
Servitrisen (heter det fortfarande så när det är fin restaurang, eller finns det ett snajsigare namn?) ger oss menyerna och frågar om vi vill börja med en fördrink. Vi avböjer, säger att vi går direkt på maten och låtsas febrilt kolla i menyn, som att vi inte alls har kollat i flera dagar om och om igen vad vi vill ha på deras hemsida.
Efter beställningen frågar hon vad vi vill ha att dricka. Thomas är tydlig med att han vill ha alkoholfritt vin.
'Vill ni ha vitt eller rött?'
'Eh, rött', svarar jag.
'Vill du ha samma till både förrätt och varmrätt?'
'Eh, ja det går nog bra.'
'Vill du ha fylligt eller lätt?'
'.......'
'Ja, det är en smaksak.'
'Eh... Tja, fylligt då.'
'Då rekommenderar jag *långt franskt namn*.'
'Eh, det blir bra...'

Inte alls bortkommen.
Jag trodde hon fattade att vi båda ville ha alkoholfritt men det gjorde hon inte. Jag fick ett 96-kronor-för-ett-glas-vin, som fick mina tår att krulla sig, min hals att bränna och mitt hår på armarna att stå.

Jag försöker tänka på de få etikett-regler jag lärt mig, men känner mig så satans stel och obekväm att jag snart sitter kutryggad med ena armbågen på bordet. Hur ska man kunna se avslappnad ut med händerna i knät?!
Vem är det egentligen som har lärt ut dessa etikettregler, och varför lärs de inte ut till alla om man nu måste följa dem? Eller är lyx och flärd inte för de dödliga?
Vem stör jag med mitt normalt avslappnade jag som inte följer reglerna? Bordsgrannarna som är fullt upptagna av sin egen mat och sitt dyra vin? Servitrisen som tjänar pengar på oss? Staten, kungen eller påven?

Tills någon lär mig hur och varför fortsätter jag att sitta bekvämt, jag har åtminstone servetten i knät och äter med rätt bestick (tror jag).

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tror att bitterheten kommer bli mänsklighetens fall. Nej, det kanske inte är så allvarligt, men helt allvarligt, när fan blev vi så sjukt bittra? Eller har vi alltid varit det, men lyckats undvika att konfronteras med det tidigare? Har de sociala...

Att såra människor man tycker väldigt mycket om utan att man vet det, och framför allt utan att man menar det gör jävligt ont i hjärtat! ...

Det var ett tag sen sist. Det senaste inlägget tog musten ur mig, det var helt vansinnigt tungt att skriva. Och jag orkar egentligen inte nu heller. Jag vill bara få ur mig hur frustrerad jag är över folk i min närhet som inte gick och röstade i ky...

Så kom vi då till kapitlet om mamma. Min mamma var den finaste människa jag någonsin träffat. Hon var social, rolig, vacker och påhittig. Hon gav alla en chans och jag minns det som att hon alltid hade vårt hem öppet för alla, ingen behövde vara ...

Jag älskar att fylla år. Jag älskar att få ha en dag som är min, en dag där jag får stå i centrum, där jag är huvudpersonen. Jag har alltid älskat att fylla år, tror jag. Sedan mamma dog (återigen, jag återkommer till det en annan gång), har det förs...